Aerugo Hissings

Brasilien har länge varit ett land med sund inställning till immaterialrätten. Nu har de slutit avtal om att handla billiga generiska bromsmediciner från Indien, istället för att betala ockerpriser till läkemedelstillverkaren Merck & Co. Vissa har ryggat tillbaka, och presenterat trötta argument om att patentsystemet skulle vara en garanti för att mediciner för tredje världen över huvud taget utvecklas. Detta är givetvis helt uppåt väggarna.

Under de senaste decennierna har 1300 nya läkemedel introducerats, men bara 13 av dessa har varit mot tropiska sjukdomar och andra åkommor som man kunde benämna som fattigdomssjukdomar. En nylig rapport från WHO drar slutsatsen att patenten inte över huvud taget är något incitament för att öka forskningen på sjukdomar som drabbar människor i länder där köpkraften är liten. Läkare utan gränser säger det bäst:

– CIPIH-rapporten visar klart och tydligt att innovationer saknar betydelse om behövande människor inte har tillgång till dem”, säger Ellen ´t Hoen, chef för Läkare Utan Gränsers kampanj för tillgång till livsnödvändiga läkemedel

– Ett tydligt budskap är att regeringar måste agera och försäkra sig om att forskning och utveckling inom hälsa och sjukvård svarar mot patienters behov, och att nyligen utvecklade produkter finns att tillgå för behövande till överkomliga priser.

Inget av regeringspartierna har ens en försökt ta till sig det tydliga budskapet, och än mindre presenterat någon ansats på en lösning. Det har däremot Piratpartiet.

Idag bekostas bekostas den största delen av läkemedelspriset av staten i de flesta europeiska länder. I Sverige bekostas ungefär 80% av priset med skattepengar. Då alla intäkter till läkemedelsföretagen kommer från försäljning av läkemedel, är det också sant att skattebetalarna gemensamt bekostar majoriteten av företagens intäkter. Läkemedelsföretagen använder i sin tur bara 15% av sina intäkter på forskning och utveckling. Det redovisas öppet, av bland andra Novartis, Pfizer och AstraZeneca. Redan idag är det alltså staten som bekostar forskning och utveckling. Men företagen skyddar sina resultat, och driver upp priserna med patent.

Ett läkemedel som befrias från patentskydd sjunker till, i genomsnitt, 30% av ursprungspriset, enligt en rapport från socialstyrelsen. Det betyder att om alla läkemedel befriades från patent idag skulle det leda till att statens läkemedelsnota bara skulle vara 30% av vad den är idag. En del av de resterande pengarna skulle kunna användas för forskning och utveckling av nya läkemedel vid våra universitet. Det resultat vi får fram skulle vara öppet, fritt att användas direkt och helt fritt från patent.

Alltså, för att sammanfatta (kopierat från piratpartiets sida om läkemedelspatent):

• Redan idag är det staten som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens intäkter, tack vare den allmänna sjukförsäkringen.
• Av de pengar som läkemedelsbolagen drar in går 15% till forskning, enligt deras egna siffror. Resterande 85% går till annat (främst marknadsföring).
• Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskning, skulle det bli mer pengar till forskningen. Då skulle inte läkemedelsbolagen behöva forska själva, och det skulle inte behövas några medicinpatent, eftersom de inte skulle ha några forskningskostnader att ta igen.
• Utan patent sjunker priset på själva medicinen med åtminstone 70% när den tillverkas på en konkurrensutsatt marknad istället för av en monopolist.

Alltså: jämfört med dagens system skulle kostnaden för staten bli 20% (för forskning) plus 30% (för själva preparatet). Summa 50% av dagens läkemedelsnota, och ändå mer pengar än idag till forskningen.