Aerugo Hissings

Jag bor sedan tre år tillbaka i Kiruna, och jag kom således till stan samtidigt som det konstaterades att delar av den skulle flyttas. Anledningen är att marken under Kiruna spricker. DN har en väldigt bra bild över vad som orsakar sprickorna. Givetvis har jag passat på att följa med i utvecklingen runt vad som planeras. Jag har varit på ett seminarium om stadsflytten, jag har pratat med LKAB om deras storslagna planer och givetvis har jag också fått en liten insyn i vad de folkvalda har att säga. Jag har också märkt hur flytten har påverkat staden och folket, på gott och ont.

Vissa effekter av flytten märks redan. När jag flyttade hit kunde man köpa en liten etta i ett höghus för en spottstyver. Många av mina vänner köpte sina lägenheter för mellan tio och tjugo tusen. Idag säljs lägenheterna för det femdubbla. En av mina vänner har tjänat 80 000 på sin etta. Bostadsbristen i Kiruna är ett faktum, och nya anställda på LKAB bor i trånga temporära inkvarteringar i väntan på lägenhet. Kiruna är i stark expansion.

Den man som svävar likt en skugga över allt som sägs om det nya Kiruna är den eminente Hjalmar Lundbohm. Han var, i det närmaste, Kirunas grundare. Gubben hade väldigt nytänkande idéer över hur en gruvdrift i arktiskt ogästvänligt klimat måste skötas. Den äldre gruvdriften i Malmberget var en ful och ogästvänlig kåkstad som bara existerade för gruvdriftens skull. Ett dåligt liv skapar dåliga arbetare, tänkte Lundbohm, och konstaterade att Kiruna skulle vara en komplett stad som skulle byggas för att hålla, och vara byggd för människors behöv. Jag måste säga att han lyckades, för även idag är Kiruna en relativt häftig stad med många gamla fina hus, medan Malmberget fortfarande liknar en förvuxen kåkstad.

Vad som skall göras för att få människor att trivas i Kiruna har dock inte diskuterats särskilt mycket i det offentliga. Istället är det sensationell city-branding som tar upp tankeverksamheten. Expansionen och den starka ekonomin ger en enorm framtidstro för många. Den gamla 20-tals futurismen har lite av en renässans här i stan. Det pratas om att bygga ett stort inglasat komplex i det gamla dagbrottet i Loussavara (på bild här bredvid). Det kallas Vision Luossa, och skall hysa en tropisk regnskog, ett grottbad, flertalet resturanger, ett äventyrsbad och en innomhusskidbacke – allt i någon slags bio-dome liknande klaskupol. Raggaren Roger är skeptisk, men idén är så vansinnig att jag måste älska den, men jag har helt ärligt svårt att se efterfrågan för allt det här i den lilla staden Kiruna. Turismen hit måste bli mycket större om komplexet skall vara lönsamt.

På tal om glaskupoler, så talas det tydligen löst om att glasa in hela Kirunas stadskärna. När jag stod i stadshuset och delade ut valsedlar under valdagen 2006, så talade jag med en lokalpolitiker från Centerpartiet. Han var tydligen väldigt förtjust i idéen att bygga en sådan glasbubbla. Jo, nog skulle det vara city branding drivet till max.

Rymdturism är en annan del av det nya futuristiska Kiruna. I Januari skrev företaget Spaceport Sweden på ett kontrakt med Virgin Galactic om att starta kommersiella rymdflygningar från Kiruna tidigast 2012. Givetvis var jag på plats när kontraktet skrevs på, och fick provsitta rymdplanet Spaceship Two. Tog en bild med den usla mobilkameran.

Men det finns givetvis en baksida av myntet. För några veckor sedan besökte jag LKAB på en av deras gruvturer. I sällskapet fanns en skara brittiska journalister som ställde frågor som guiden uppenbarligen tyckte var obekväma. Frågorna var berättigade. Vad händer med Kiruna om LKAB har räknat fel med den nya malmfyndighetens lönsamhet? Hur påverkar den utökade gruvdriften miljön? Vår guide hade inga svar.

Jag hoppas verkligen att framtidstron inte slår över till depression, och att Kiruna inte blir ännu en futuristisk spökstad.