Aerugo Hissings

Även då människan bosatt sig i städer och samhällen finns utforskarlusten kvar. Urban Explorers kallar sig de som utforskar staden, och de utrymmen i den som de flesta aldrig får se. Det är en subkultur som sprider sig explosionsartat. På Arctic Light Filmfestival tidigare i år smygvisade vi Urban Explorers – Into the Darkness, en fantastisk film av Melody Gilbert som verkligen rekomenderas, både för inbitna utforskare och för dem som vill förstå subkulturen. Melody gästade förresten Kiruna för att närvara när vi, först i världen, visade den färdiga filmen.

Att utforska kan handla om många saker; att vilja se det som få andra ser, att vilja återupptäcka gammal historia eller att tillfredsställa spänningsbehovet. Men oberoende på vilken drivkraften ursprungligen är blir det i det långa loppet omöjligt att inte undra över var man egentligen befinner sig, i det där utrymmet ovanför Slussen eller det förfallna industrihuset på Albano. Varför byggdes det, varför övergavs det? Speciellt intressant blir det med platser som byggts för att bli framtidens utopiska samhällen, för att sedan ligga övergivna några årtionden senare. Det dokumenterar Jan Jörnmark i sin bok Övergivna platser, som fick en artikel i Svd idag. Han har åkt land och rike runt i jakt på platser och samhällen att utforska och dokumentera. Han har, i sann utforskaranda, dessutom en förkärlek för rostiga malplacerade objekt, och bilderna på hans hemsida är helt fantastiska. Jag hörde först talas om Jörnmark när jag lyssnade på en Vetandets Värld podcast för ett tag sedan. Han fick ett helt program på sig att förklara vad han håller på med och berätta om några av sina favoritobjekt. Den ligger fortfarande kvar på sidan, så tanka den medan ni kan.

I Melody Gilbers film finns många platser som Jörnmark skulle gillat. En av scenerna som gjorde stort intryck på mig var den där hon besökte ”Xanadu: Home of the Future”. Ett projekt på 80-talet skulle hjälpa USA in i den nya, futuristiska eran. Man skulle bygga vita hus av bubbelformad polyretan, som såg ut som en blandning av sprutgrädde och barbapappa. Husen blev tydligen aldrig redo att bo i, och slutade som turistattraktioner, för att slutligen rivas. Melody besöker ett av de sista husen – ett fallande ruckel i Florida.

Om man gillar den typen av estetik bör man dessutom ta en titt på Cory Doctorows nya serie av podcasts. Cory brukar läsa in sina senaste SF-alster, och så även denna gång med ”There’s a Great Big Beautiful Tomorrow/Now is the Best Time of Your Life”. Novellen börjar i ett övergivet framtida Detroit, konserverat och bebott av en man och hans son som vårdar staden och den gamla världen som ett museum. Cory har läst in tre delar (1,2,3) än så länge. Han svävar sedan välkommet in på lite post-scarcity economics i andra delen, vilket jag brukar gilla. Får se hur det tar sig.