Aerugo Hissings

Hah! Vilken smickrande jämförelse! Bravo, Bodström, Odenberg och Ask!

Den 29 maj 2007 gick Google ut i media och kritiserade FRA-förslaget i hårda ordalag. Företagets integritetsexpert Peter Fleischer likställer Sverige med länder som Saudiarabien och Kina om lagförslaget går igenom. I en intervju med tidningen Internetworld säger Fleischer;

– Vi har kontaktat svenska myndigheter för att ge vår syn på förslaget och vi har gjort det klart att vi aldrig kommer att placera några servrar innanför Sveriges gränser om förslaget går igenom.

Visserligen är Google inte guds bästa barn på integritetsfronten, men till deras försvar kan sägas att man åtminstone väljer om man ingår avtal med dem eller inte.

Förslaget om utökad avlyssning är motbjudande, och bland det värsta som föreslagits i Sverige i modern tid. All kritik mot förslaget finns samlat på Oscars nystartade portal för medborgarjournalistik; Digital Idag.

Alliansen är enig om förslaget, och Socialdemokraterna har sagt ja med reservationer. Bland annat vill de låta utreda om en domstol ska ta ställning till spaningen. På det svarar Odenberg att FRA skall syssla med militära utrikes hot, och inte polisiär verksamhet:

–Där blandar man ihop försvarsunderrättelseverksamheten som riktar sig mot utländska förhållanden med det som är polisiär underrättelseverksamhet.

Socialdemokraterna har också ställt krav om att avlyssningen skall riktas mot ”yttre militära hot”, istället för dagens formulering, ”yttre hot”. Odenbergs svar är att man med den definitionen inte kommer åt it-relaterad brottslighet.

Är det bara jag, eller är gubben inte helt normalt funtad? Att i ena andetaget säga att FRA skall syssla med militär underrättelse, och i andra andetaget säga att förslaget skall se ut på ett visst sätt för att man skall kunna komma åt it-relaterad brottslighet. Krig är fred. Verkligen. Kommer han undan med sånt här i riksdagen också?

Men egentligen spelar det ingen roll hur förslaget förändras – det är förkastligt i vilket fall. Det som föreslås är att all kommunikation som går över Sveriges gränser skickas en vända förbi FRA för analys. Problemet är bara att nästan all kommunikation över nätet passerar gränserna på vägen, även om man skickar ett mail till grannen. Det har att göra med hur nätet är uppbyggt, rent tekniskt, och går inte att komma runt. Resultatet blir att nästan all kommunikation, från alla som kommunicerar till eller från Sverige, kommer att kopieras och dras till FRA. De, i sin tur, lagrar inte informationen.

Men huruvida de lagrar någonting är helt irrelevant. Staten skall inte ha den här makten. Verktyget kan användas på ett sätt som är hundra gånger mer långtgående än övervakningen i Kina eller forna Sovjet. FRA får möjligheten att övervaka allt. Det enda som håller dem från att göra det är hur deras regleringar formuleras – någonting som kan förändras i en handvändning.

Alltså. FRA betyder att ALL KOMMUNIKATION GÅR EN VÄNDA FÖRBI FRA. Hur är det godtagbart?

Även då människan bosatt sig i städer och samhällen finns utforskarlusten kvar. Urban Explorers kallar sig de som utforskar staden, och de utrymmen i den som de flesta aldrig får se. Det är en subkultur som sprider sig explosionsartat. På Arctic Light Filmfestival tidigare i år smygvisade vi Urban Explorers – Into the Darkness, en fantastisk film av Melody Gilbert som verkligen rekomenderas, både för inbitna utforskare och för dem som vill förstå subkulturen. Melody gästade förresten Kiruna för att närvara när vi, först i världen, visade den färdiga filmen.

Att utforska kan handla om många saker; att vilja se det som få andra ser, att vilja återupptäcka gammal historia eller att tillfredsställa spänningsbehovet. Men oberoende på vilken drivkraften ursprungligen är blir det i det långa loppet omöjligt att inte undra över var man egentligen befinner sig, i det där utrymmet ovanför Slussen eller det förfallna industrihuset på Albano. Varför byggdes det, varför övergavs det? Speciellt intressant blir det med platser som byggts för att bli framtidens utopiska samhällen, för att sedan ligga övergivna några årtionden senare. Det dokumenterar Jan Jörnmark i sin bok Övergivna platser, som fick en artikel i Svd idag. Han har åkt land och rike runt i jakt på platser och samhällen att utforska och dokumentera. Han har, i sann utforskaranda, dessutom en förkärlek för rostiga malplacerade objekt, och bilderna på hans hemsida är helt fantastiska. Jag hörde först talas om Jörnmark när jag lyssnade på en Vetandets Värld podcast för ett tag sedan. Han fick ett helt program på sig att förklara vad han håller på med och berätta om några av sina favoritobjekt. Den ligger fortfarande kvar på sidan, så tanka den medan ni kan.

I Melody Gilbers film finns många platser som Jörnmark skulle gillat. En av scenerna som gjorde stort intryck på mig var den där hon besökte ”Xanadu: Home of the Future”. Ett projekt på 80-talet skulle hjälpa USA in i den nya, futuristiska eran. Man skulle bygga vita hus av bubbelformad polyretan, som såg ut som en blandning av sprutgrädde och barbapappa. Husen blev tydligen aldrig redo att bo i, och slutade som turistattraktioner, för att slutligen rivas. Melody besöker ett av de sista husen – ett fallande ruckel i Florida.

Om man gillar den typen av estetik bör man dessutom ta en titt på Cory Doctorows nya serie av podcasts. Cory brukar läsa in sina senaste SF-alster, och så även denna gång med ”There’s a Great Big Beautiful Tomorrow/Now is the Best Time of Your Life”. Novellen börjar i ett övergivet framtida Detroit, konserverat och bebott av en man och hans son som vårdar staden och den gamla världen som ett museum. Cory har läst in tre delar (1,2,3) än så länge. Han svävar sedan välkommet in på lite post-scarcity economics i andra delen, vilket jag brukar gilla. Får se hur det tar sig.

Två av mina favoritband för tillfället. Skriver om det nu för att SvD hade en artikel om Bonde, och som den twingly-hora jag är måste jag se till att tipsa om Brazilian Girls. Två band att hålla koll på. Sen har jag kommit igång med Last.fm igen. Blev ett uppehåll, egentligen bara för att jag var för lat att köra igång det igen när jag installerade om Ubuntu för några veckor sen. För övrigt är videon till Office Boy det mest fulsnygga jag någonsin sett.

Jag bor sedan tre år tillbaka i Kiruna, och jag kom således till stan samtidigt som det konstaterades att delar av den skulle flyttas. Anledningen är att marken under Kiruna spricker. DN har en väldigt bra bild över vad som orsakar sprickorna. Givetvis har jag passat på att följa med i utvecklingen runt vad som planeras. Jag har varit på ett seminarium om stadsflytten, jag har pratat med LKAB om deras storslagna planer och givetvis har jag också fått en liten insyn i vad de folkvalda har att säga. Jag har också märkt hur flytten har påverkat staden och folket, på gott och ont.

Vissa effekter av flytten märks redan. När jag flyttade hit kunde man köpa en liten etta i ett höghus för en spottstyver. Många av mina vänner köpte sina lägenheter för mellan tio och tjugo tusen. Idag säljs lägenheterna för det femdubbla. En av mina vänner har tjänat 80 000 på sin etta. Bostadsbristen i Kiruna är ett faktum, och nya anställda på LKAB bor i trånga temporära inkvarteringar i väntan på lägenhet. Kiruna är i stark expansion.

Den man som svävar likt en skugga över allt som sägs om det nya Kiruna är den eminente Hjalmar Lundbohm. Han var, i det närmaste, Kirunas grundare. Gubben hade väldigt nytänkande idéer över hur en gruvdrift i arktiskt ogästvänligt klimat måste skötas. Den äldre gruvdriften i Malmberget var en ful och ogästvänlig kåkstad som bara existerade för gruvdriftens skull. Ett dåligt liv skapar dåliga arbetare, tänkte Lundbohm, och konstaterade att Kiruna skulle vara en komplett stad som skulle byggas för att hålla, och vara byggd för människors behöv. Jag måste säga att han lyckades, för även idag är Kiruna en relativt häftig stad med många gamla fina hus, medan Malmberget fortfarande liknar en förvuxen kåkstad.

Vad som skall göras för att få människor att trivas i Kiruna har dock inte diskuterats särskilt mycket i det offentliga. Istället är det sensationell city-branding som tar upp tankeverksamheten. Expansionen och den starka ekonomin ger en enorm framtidstro för många. Den gamla 20-tals futurismen har lite av en renässans här i stan. Det pratas om att bygga ett stort inglasat komplex i det gamla dagbrottet i Loussavara (på bild här bredvid). Det kallas Vision Luossa, och skall hysa en tropisk regnskog, ett grottbad, flertalet resturanger, ett äventyrsbad och en innomhusskidbacke – allt i någon slags bio-dome liknande klaskupol. Raggaren Roger är skeptisk, men idén är så vansinnig att jag måste älska den, men jag har helt ärligt svårt att se efterfrågan för allt det här i den lilla staden Kiruna. Turismen hit måste bli mycket större om komplexet skall vara lönsamt.

På tal om glaskupoler, så talas det tydligen löst om att glasa in hela Kirunas stadskärna. När jag stod i stadshuset och delade ut valsedlar under valdagen 2006, så talade jag med en lokalpolitiker från Centerpartiet. Han var tydligen väldigt förtjust i idéen att bygga en sådan glasbubbla. Jo, nog skulle det vara city branding drivet till max.

Rymdturism är en annan del av det nya futuristiska Kiruna. I Januari skrev företaget Spaceport Sweden på ett kontrakt med Virgin Galactic om att starta kommersiella rymdflygningar från Kiruna tidigast 2012. Givetvis var jag på plats när kontraktet skrevs på, och fick provsitta rymdplanet Spaceship Two. Tog en bild med den usla mobilkameran.

Men det finns givetvis en baksida av myntet. För några veckor sedan besökte jag LKAB på en av deras gruvturer. I sällskapet fanns en skara brittiska journalister som ställde frågor som guiden uppenbarligen tyckte var obekväma. Frågorna var berättigade. Vad händer med Kiruna om LKAB har räknat fel med den nya malmfyndighetens lönsamhet? Hur påverkar den utökade gruvdriften miljön? Vår guide hade inga svar.

Jag hoppas verkligen att framtidstron inte slår över till depression, och att Kiruna inte blir ännu en futuristisk spökstad.

Brasilien har länge varit ett land med sund inställning till immaterialrätten. Nu har de slutit avtal om att handla billiga generiska bromsmediciner från Indien, istället för att betala ockerpriser till läkemedelstillverkaren Merck & Co. Vissa har ryggat tillbaka, och presenterat trötta argument om att patentsystemet skulle vara en garanti för att mediciner för tredje världen över huvud taget utvecklas. Detta är givetvis helt uppåt väggarna.

Under de senaste decennierna har 1300 nya läkemedel introducerats, men bara 13 av dessa har varit mot tropiska sjukdomar och andra åkommor som man kunde benämna som fattigdomssjukdomar. En nylig rapport från WHO drar slutsatsen att patenten inte över huvud taget är något incitament för att öka forskningen på sjukdomar som drabbar människor i länder där köpkraften är liten. Läkare utan gränser säger det bäst:

– CIPIH-rapporten visar klart och tydligt att innovationer saknar betydelse om behövande människor inte har tillgång till dem”, säger Ellen ´t Hoen, chef för Läkare Utan Gränsers kampanj för tillgång till livsnödvändiga läkemedel

– Ett tydligt budskap är att regeringar måste agera och försäkra sig om att forskning och utveckling inom hälsa och sjukvård svarar mot patienters behov, och att nyligen utvecklade produkter finns att tillgå för behövande till överkomliga priser.

Inget av regeringspartierna har ens en försökt ta till sig det tydliga budskapet, och än mindre presenterat någon ansats på en lösning. Det har däremot Piratpartiet.

Idag bekostas bekostas den största delen av läkemedelspriset av staten i de flesta europeiska länder. I Sverige bekostas ungefär 80% av priset med skattepengar. Då alla intäkter till läkemedelsföretagen kommer från försäljning av läkemedel, är det också sant att skattebetalarna gemensamt bekostar majoriteten av företagens intäkter. Läkemedelsföretagen använder i sin tur bara 15% av sina intäkter på forskning och utveckling. Det redovisas öppet, av bland andra Novartis, Pfizer och AstraZeneca. Redan idag är det alltså staten som bekostar forskning och utveckling. Men företagen skyddar sina resultat, och driver upp priserna med patent.

Ett läkemedel som befrias från patentskydd sjunker till, i genomsnitt, 30% av ursprungspriset, enligt en rapport från socialstyrelsen. Det betyder att om alla läkemedel befriades från patent idag skulle det leda till att statens läkemedelsnota bara skulle vara 30% av vad den är idag. En del av de resterande pengarna skulle kunna användas för forskning och utveckling av nya läkemedel vid våra universitet. Det resultat vi får fram skulle vara öppet, fritt att användas direkt och helt fritt från patent.

Alltså, för att sammanfatta (kopierat från piratpartiets sida om läkemedelspatent):

• Redan idag är det staten som står för huvuddelen av läkemedelsbolagens intäkter, tack vare den allmänna sjukförsäkringen.
• Av de pengar som läkemedelsbolagen drar in går 15% till forskning, enligt deras egna siffror. Resterande 85% går till annat (främst marknadsföring).
• Om staten istället anslog 20% av dagens läkemedelsnota direkt till forskning, skulle det bli mer pengar till forskningen. Då skulle inte läkemedelsbolagen behöva forska själva, och det skulle inte behövas några medicinpatent, eftersom de inte skulle ha några forskningskostnader att ta igen.
• Utan patent sjunker priset på själva medicinen med åtminstone 70% när den tillverkas på en konkurrensutsatt marknad istället för av en monopolist.

Alltså: jämfört med dagens system skulle kostnaden för staten bli 20% (för forskning) plus 30% (för själva preparatet). Summa 50% av dagens läkemedelsnota, och ändå mer pengar än idag till forskningen.

Efter blåsvädret med Scandic och biblarna är diskussionen om kristendomens vara eller icke vara ett hett ämne. Jag är fullständigt för nästan all typ av sekularisering, och jag har ett förslag för att ytterligare försvara argumenten för Sverige som ett kristet land.

Jag skulle vilja fortsätta på undervisningsspåret från tidigare i veckan och presentera ett förslag jag har grunnat på under en tid. Det handlar om gymnasiets kärnämnen – de ämnen som måste ingå i alla gymnasieutbildningar. Ett av dessa är religionskunskap, ett ämne som fram till 1969 hette kristendomsundervisning, men som nu skall täcka alla de stora världsreligionerna och dessutom skall täcka in etik och moral i vardagslivet.
Att religionskunskapen fortfarande är ett kärnämne i svenska gymnasieskolor är väldigt gammalmodigt. Jag föreslår att kursen tas bort och ersätts med ett nytt kärnämne på 100 poäng; Filosofi A.

Ämnet Religionskunskap A består av tre huvudsakliga delar; religion ur ett historiskt perspektiv, ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv och religion i etik och värdegrunder.
Religionens historiska perspektiv, av typen vilken religion startade var och hur många som mördats i dess namn, kan med fördel bakas in i Historia A. Religionens inflytande på samhället skulle berika kursen Samhällskunskap A med ytterliga infallsvinklar på samhällets uppbyggnad. Båda kurserna skulle gynnas mycket av att också inkludera religionen.

Men etik och värdegrunder då? Alla har någon typ av värdegrund. Min egna skulle på många sätt kunna beskrivas som kristen, men det att jag inte alls tror på en personlig gud gör det omöjligt för mig att acceptera den benämningen. Däremot finns det många filosofiska riktningar som jag kan använda för att beskriva min värdegrund. Etik och moral är inte skrivet i sten, och att bestämt hävda att de är rent nonsens är också en godtagbar livsåskådning som man kan ta hänsyn till i det nya kärnämnet Filosofi A.

Det här är betygskriterierna för Filosofi A idag, och det här är kriterierna för Religion A. Båda är kurser på 50 poäng. Filosofi A skulle med enkelhet kunna utökas till att innehålla kriterier som:

”kunna samtala om problemsituationer i vardagen och i yrkeslivet utifrån en given etisk och moralisk utgångspunkt”

och

”kunna identifiera och ta ställning till sådant som befrämjar eller som strider mot grundläggande värden i samhället”

Att filosofi görs till ett obligatoriskt kärnämne har många goda fördelar. Att det inte redan är en obligatorisk kurs för naturvetare är väldigt världsfrämmande, för det är på filosofin som koncept som ”bevis”, ”vetenskap” och ”kunskap” baseras. Att känna till Aristoteles och Immanuel Kant borde vara lika viktigt som att känna till Newton och Einstein.

Så vad händer med gud i gymnasiets kärnämnen? Han ställs där han skall, bland alla andra subjektiva livsåskådningar. Relionskunskapen kan visserligen finnas kvar som ämne, men då utanför kärnämnena och mer fördjupat i den nya, valbara kursen Religion A.

Jag föreslår att:
1) kursen Religion A tas bort från gymnasieskolans kärnämnen, och att kursen omarbetas.
2) historiska aspekter av religionen arbetas in i ämnet Historia A.
3) samhällsvetenskapliga aspekter av religion blir en del av Samhällskunskap A.
4) kursen Filosofi A utökas till 100 poäng, och införs som kärnämne.

Kommentarer?

*EDIT*: Har bjudit in några konservativa, sverigedemokratiska, kristna och andra bloggare för att säga sin mening, får se om de vågar sig ut i blåsvädret.

Efter att ha läst det här inlägget fick jag helt plötsligt en fix-idé. Jag skall skriva om luftskepp. Jag har startat en ny sidoprojektsblogg på engelska för det projektet. Gjorde en ganska ful banner i GIMP som första steg på vägen, och jag har hunnit med en kort första post. Får se hur länge jag orkar hålla på, men nu är jag taggad. Hoppas på att kunna slänga in en hel del skönlitterära steampunkskepp vid sidan av de verkliga.

Jag blev kontrad av Lindholm, som avvisar kritiken från mig och andra som skrämselhicka. Tyvärr missförstår han poängen totalt.

Enligt skolverkets betygskriterier krävs analys och insiktsfull diskussion och sammankoppling av samlade kunskaper för att nå de högre betygen. För ett MVG i fysik är ett av kriterierna: “Eleven använder sin naturvetenskapliga kunskap för att granska en argumentation rörande frågor om miljö, resurshushållning, hälsa och teknik samt de intressen och värderingar som ligger bakom olika ställningstaganden.”
Att bedöma en diskussion gjord av ungdomar med standardiserade metoder är inte direkt en lätt uppgift, och liknande krav för högre betyg finns i betygskriterier för samtliga teoretiska ämnen. Jag har sett bedömningsmallarna som används – de är i bara öppna för vissa ståndpunkter, baserade på vissa vinklar av den fakta som presenteras. Om man har andra kunskaper, som man presenterar och baserar en slutsats på, så är det antingen fel, eller så går det under kategorin “likvärdigt svar”. Vad likvärdigt är beslutas av enskild lärare, och är således åter fullständigt subjektivt. Problemet blir ännu tydligare när det kommer till samhällsvetenskapliga ämnen, där i stort sätt alla kriterier för MVG kräver diskussion och analys.

Lindholm konstaterar:

För att kunna avgöra vilka som ska ha godkänt och vilka som inte ska ha det så måste man mäta kunskap. Och det är det tusen gånger bättre att ge läraren ett standardiserat prov i handen så att bedömningen blir likvärdig över hela landet. Det vinner alla på.

Visst, jag är öppen för att låta nationella prov i grundskolan avgöra en sak – godkänd eller icke godkänd. En kompromiss som jag ser det är:

1) Nationella prov i grundskolan avgör endast om eleven är godkänd eller inte.

2) De nationella proven utökas med två ytterligare prov; ett för naturvetenskap och ett för samhällskunskap.

Läste på Annien om en sida som jag säkerligen kommer att besöka en hel del framöver. Stempunk workshop är en oförskämt häftig sida för alla med steampunk-fetish och en förkärlek för China Miéville. Jag måste bara tillverka ett tangentbord i steampunkstil så fort jag får tid. Gitarren är också en fantastisk konstruktion. Åka i Annien länkar till några andra värdiga och trevliga länkar som relaterar till ångmaskinernas och flygskeppens förlovade land. Taggar mig enormt till att plocka upp alla böcker av Jules Verne och HG Wells som jag inte läst ännu. Steampunk åt folket.

Jag tar mig friheten att visa den fantastiska konstruktionen: